Huvudön är omringad av undervattensrev: Klockfotsrevet, Havrarevet, Grundabåde och Lillelandsrevet. Det sistnämnda lömskast av dem alla. Såväl fyrvaktare som sjöfarare har vittnat om hur Lillelandsrevet tidvis tycks kunna förflytta sig - ena dagen med ryggen blottad ovanför vattenytan, fullt synligt som en liten ö; nästa dag dold i vattnet på flera meters djup. Förr troddes grundet hemsökt av de förlista sjömännens andar, med kraft att flytta det.
Lillelandsrevet är inget annat än en kilometerlång rullstensås, uppbyggd av enorma massor småsten, som i de starka strömmarna ibland sätts i rörelse. På Lillelandsrevet byggdes under stora vedermödor Nidingens andra fyr år 1945.
Mellan 600 och 700 fartyg tros ha gått på grund här - det senaste så sent som 1969. Efter stormar och hård vind kan fortfarande ekplank och ankarstockar hittas uppblåsta på stranden.
De första fyrarna byggdes 1624, då Halland fortfarande var danskt. 1645 blev Halland svenskt och Nidingen blev Sveriges första fyrplats. Den vedeldade vippfyren var konstruerad så att en brinnande fyrgata hissades i luften med en balanserad bom. 1834 byggdes två nya fyrtorn av sten från Varbergs fästning. Fyrtornen byggnadsminnesförklarades 1935.
1946 moderniserades Nidingens fyrplats. Då restes det 24 meter höga fyrtorn som fortfarande används, och de två äldre fyrarna togs ur bruk. 1973 automatiserades fyrsignalen, och fyrvaktaren avskaffades.

Källa: Fyrplatserna Tylön och Nidingen, Statens fastighetsverk. Nidingen, Kungsbacka turistbyrå. Nidingens fyrplats, Åke Cato.

http://www.nidingen.se/historik.htm

​